18 november 2017

Farewell to the East End

Titel: Farewell to the East End: The Last Days of the East End Midwives
Originalets titel: -
Författare: Jennifer Worth
Översättare: -
Serie: The Midwife Trilogy #3
Antal sidor: 336
Utgivningsår: 2009
Förlag: Phoenix
Utläst: 12/10

Handling
This final book in Jennifer Worth's memories of her time as a midwife in London's East end brings her story full circle. As always there are heartbreaking stories such as the family devastated by tuberculosis and a ship's woman who 'serviced' the entire crew, as well as plenty of humour and warmth such as the tale of two women who shared the same husband! Other stories cover backstreet abortions, the changing life of the docklands, infanticide, as well as the lives of the inhabitants of Nonnatus House.

Tankar om titel och omslag

En väldigt lång titel, men å andra sidan väldigt passande. Gillar omslaget och de två pojkarna.

Mina tankar om boken
Jag är ordentligt förtjust i både tv-serien och de två tidigare delarna av denna serie, men jag gruvade mig lite för att läsa denna avslutande del. Största anledningen är att den tredje inte har blivit översatt och jag var tvungen att läsa den på engelska. Det gick ändå över förväntan, men det tog ett  tag innan jag vande mig vid att läsa en del av dialogerna som är på cockney-dialekten och inte alls liknar den vanliga engelskan.

Den andra delen handlade inte så mycket om själva barnmorskearbetet, det har en större del i den här boken tillsammans med aborter och hur livet i East End förändrades. Jag blir riktigt imponerad över sköterskornas arbete, samtidigt som jag blir väldigt beklämd när man läser om hur levnadsvillkoren för de fattigare var. De bodde i trånga, utdömda hus och hade stora familjer och det tog många år innan de kunde flytta till godkända byggnader. Samma sak kände jag när jag läste om aborter och hur det var olagligt, utan särskilt tillstånd, till långt in på 60-talet. Att läsa om hur kvinnor var så desperata att de gick för att få dem utförda av icke-utbildade och hur många av dem som fick men för livet. Att dessutom tänka å¨att det inte är så hemskt länge sedan gör det hela ännu värre.

Det är som alltid lika intressant att få följa de människoöden som beskrivs i boken, och en del av dem dyker även upp i tv-serien. Jag mindes svagt historien om kvinnorna som hade samma man så jag var tvungen att sätta mig och se det avsnittet sen.

Man får följa olika typer av historier, både de mer glädjefyllda men även de mer sorgesamma. Att läsa om familjen som drabbas av tuberkulos är riktigt jobbigt och hur man på den tiden inte riktigt visste hur det skulle behandlas.

Jag gillar sättet som Worth berättar på, man får följa dels enskilda individer men även samhällsutvecklingen på den tiden och hur t.ex. p-pillret verkligen förändrade saker och ting för kvinnornas fördel. Desssutom är det skildrat med värme och humor.

Det sista kapitlet tyckte jag mycket om, samtidigt som det sorgligt också. Det handlade om hur livet blev för en del av barnmorskorna och nunnorna som verkade i East End och deras viktiga gärningar i ett område som inte hade de bästa förutsättningarna.

Jag kan varmt rekommendera The Midwife Trilogy till alla som är intresserade av kvinnohistoria och spännande människoöden. Och om ni inte vill läsa böckerna, kan ni i alla fall se tv-serien som baseras på dessa böcker.

3 bra saker med boken: människorna man får följa, berättarstilen och att den tar upp kvinnohistorien

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Barnmorskan i East End: en sann berättelse från 1950-talets London
Barnmorskan i East End del 2

17 november 2017

Helgens läsning

Den här helgen är jag ledig och efter jobbet ska jag sätta mig i bilen och köra hem. Läsningen den här veckan har för en gångs skull gått riktigt bra, jag har nu avslutat två av mina påbörjade böcker vilket känns riktigt skönt.

Min huvudbok just nu är Kretsen av Maggie Stifvater, den är ju riktigt lättläst och jag hoppas att jag ska kunna avsluta den i helgen. Jag har egentligen bara börjat på boken och det ska bli intressant att se hur den utvecklas.

Sedan har jag också tänkt börja på en del andra böcker. Jag verkar ha utvecklats till något av en slalomläsare och när jag är ledig tycker jag om att läsa ur olika böcker. De böcker jag nog kommer att börja med i helgen är Rör mig inte! av Tahereh Mafi, klassikern Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie och även De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. K

Känns som en salig blandning av böcker och genres, men variation förnöjer.


16 november 2017

Mitt namn är Lucy Barton

Titel: Mitt namn är Lucy Barton
Originalets titel: My Name is Lucy Barton (2016)
Författare: Elizabeth Strout
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie: Amgash #1
Antal sidor: 170
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum
Utläst: 11/10

Handling
Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka till varandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna.

Tankar om titel och omslag

Jag gillar titeln, den väcker mitt intresse men sedan så är jag svag för titlar som innehåller personnamn av något slag. Gillar även den gröna tonen på omslaget, fast jag tycker den skulle ha varit mörkare med tanke på innehållet.

Mina tankar om boken
För ett tag sedan blev jag medlem i en bokcirkel på facebook och då skulle denna bok läsas i oktober. Jag var egentligen inte så intresserad av att läsa denna, men när jag såg att den hade under 200 sidor så tänkte jag varför inte och ändrade mig. I efterhand kan jag säga att jag är glad att jag gjorde det.

När jag började läsa hade jag hela tiden inställningen att jag inte skulle gilla den, men jag kan inte förklara varför heller. Tidigt drogs jag med i berättelsen, som är mycket mörkare än vad jag trodde den skulle vara. Den handlar mycket om psykisk ohälsa, Lucy och hennes syskons uppväxt i fattigdom och utanförskap samtidigt som de har föräldrar som själva bär på djupa ärr.

Som sagt är den mycket mörkare än vad jag trodde den skulle vara, samtidigt som det ryms mycket hopp och ljus i den. Lucy är en stark karaktär som trots sin jobbiga och annorlunda uppväxt har lyckats skapa sig ett vuxet liv långt från misären, samtidigt som hon har hamnat utanför familjen på grund av att hon tog sig därifrån.

Jag blev så pass förtjust i den här att jag är öppen för att läsa den andra boken i serien, som av vad jag förstår ska vara noveller om en del av personerna som förekommer i boken. Låter mycket intressant tycker jag.

När det gäller längden så är den precis lagom, den berättar det som krävs och om den hade varit längre tror jag att den hade varit betydligt segare att läsa. Mitt namn är Lucy Barton är oväntat lättläst, men samtidigt tycker jag det är en bok som bör få tas tid att läsa då det är en berättelse som kräver koncentration.

3 bra saker med boken: lättläst, längden och en stark huvudkaraktär

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som bloggat om boken är Stories from the city, Just här - just nu och Och dagarna går.

15 november 2017

Film: Familjen Addams

Handling
Familjen Addams är inte som andra familjer: de lever omringade av det makabra - till och med butlern är en avhuggen hand! Tack vare en stor förmögenhet är Addams inte vansinniga - bara excentriska. Lägger man därtill en korrumperad revisor, dennes lånehaj och en plan att maskera ut sig till familjen sedan länge förlorade onkel Fester, är det som bäddat för trubbel.

Filmen är 99 minuter lång och regisserad av Barry Sonnenfeld. I huvudrollerna ses bland annat Anjelica Huston, Raul Julia och Christoper Lloyd. Filmen hade svensk premiär 13 december 1991.

Jag såg filmen 11 oktober.

Mina tankar
Jag har sett bitar av denna film, men var sugen på att se denna i sin helhet och det passade ju bra i oktober också. Det är en oväntat mysig film som ger mig bra underhållning för en stund och får mig att skratta högt också.

Jag tycker den påminner en del om Hotell Transylvanien-filmerna och för min del så är det bara en fördel. Jag gillar också det gotiska temat genom filmen och musiken som påminner om betydligt äldre filmer.

Jag har aldrig sett tv-serien som denna film är  baserad på, men jag gillar ändå karaktärerna. Jag blir riktigt förtjust i flickan Wednesday och hennes bror som kommer på olika sätt att tortera varandra. Tycker även om Fester/Gordon, som jag lider med över hur han har blivit utnyttjad.

Sedan är den heller inte så lång, bara ca 1,5 timme och det är alldeles lagom och perfekt underhållning för en kväll.



 

14 november 2017

Nyfiken på: Dödssynden

Handling
Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin.
Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper.


Varför jag vill läsa den
Dödssynden är vid det här laget en klassiker och jag har läst flera böcker tidigare som har haft en koppling till denna bok, bland annat hela Beautiful Creatures-serien. Handlingen låter minst sagt intressant och ämnet känns högst aktuellt trots att det är nästan 60 år sedan boken kom ut första gången.

Veckans topplista v.46: Amerikanska deckare/thrillers

Johannas deckarhörna håller i veckans topplista där vi varje vecka ska lista topp fem på ett givet tema. Den här veckan är temat amerikanska deckare/thrillers.

Från början hade jag tänkt välja ut fem amerikanska deckare, men jag insåg när jag kollade igen de böcker jag läst att jag inte har läst speciellt många sådana, jag har läst  betydligt fler brittiska. Så min lista kommer istället bli fem amerikanska deckarförfattare som jag vill läsa.

Först ut är Kathy Reichs böcker om Temperance Brennan, dessa böcker och författarens eget liv inspirerande tv-serien Bones som är en stor favorit hos mig.

Sedan vill jag gärna testa att läsa något av Janet Evanonichs serie om Stephanie Plum, de böcker verkar ha mycket action och humor och på papperet låter det som böcker som passar mig riktigt bra.

Jag skulle också vilja testa att läsa något av Patricia Highsmith, gärna böcker om Mr Ripley.

Jag skulle också vilja läsa Donna Leons deckarserie som utspelar sig i Venedig. Här är det nog mest Venedig som lockar, men jag är nyfiken på böckerna.

Den sista författaren jag tar upp är Michael Connelly som skrivit böcker om bland annat Harry Bosch, som dessutom blivit tv-serie.

13 november 2017

Veckoplanering v.46


Förra veckan läste jag åtminstone några sidor varje dag, fast jag önskade att jag hade haft mer lästid. Just nu har jag ett jättesug efter att läsa, men jag känner att tiden inte riktigt finns och det är lite frustrerande att vilja så mycket men inte ha möjlighet.

Min veckoplanering för den föregående var alldeles för ambitiös, men förhoppningsvis är den här veckan lite lugnare, är ledig till helgen vilket ska bli skönt.

Jag läser lite varje dag/varannan dag ur Orange is the New Black av Piper Kerman. Jag tycker den är riktigt intressant, fast det blir lite för mycket namn att hålla reda på. Jag borde hinna läsa ut den i veckan.

Jag håller just nu på med flera böcker samtidigt, men min huvudbok är De öde fälten av Elly Griffiths. Har läst drygt 60% av boken nu och jag älskar känslan när jag läser den, det är som att återse gamla bekanta och jag bara njuter. Den borde jag också hinna läsa ut i veckan.

Jag har också börjat så smått med Kretsen av Maggie Stiefvater, början bådar gott och jag är väldigt spänd på hur Stiefvater kommer att föra berättelsen framåt. Har dock inte riktigt kommit in i boken än, men hoppas att jag ska hinna läsa ut även den boken.

Nästa bok jag borde börja med är De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, riktigt nyfiken på den speciellt med tanke på att den är nominerad till Augustpriset. Har dessutom läst väldigt mycket om boken på olika bloggar som har väckt mitt intresse ännu mer.

Nästa bok jag verkligen måste påbörja är Rör mig inte! av Tahereh Mafi, är så nyfiken på den boken och jag vill gärna hinna läsa den. Den verkar i alla fall rätt lättläst så jag håller tummarna.

Jag har också tänkt försöka börja med Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie. Tog med den i min TBR då det kommer en ny film och till min glada överraskning ska den också diskuteras i Kulturkollos bokcirkel på Facebook.

Jag inser att  jag aldrig kommer hinna läsa ut alla dessa böcker men jag hoppas att jag ska hinna påbörja en del.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...